”The book of invasions” är ett medeltida dokument som beskriver viktiga händelser i forntida Irland. Historien om slaget vid Mag Tuired har överlevt genom muntliga berättelser från generation till generation i mer än tusen år innan den skrevs ned i dokumentet. Det är sådana historiska händelser som sporrar sagor och fiktiva levnadsöden hos mig. Fornlämningar efter slaget vid Mag Tuired och andra platser beskrivna i min berättelse finns att beskåda än idag på Irland. Det jag skriver är resultatet av att jag låtit min fantasi och glädje dra iväg med mig när jag läst om dessa spännande händelser och besökt de historiska platserna.

I "Tunna platser" möts mytologiska karaktärer, symboler och magiska platser:

En gång, innan järnets tid, då Irland hette Eríu, var det en plats där verkligheten ännu inte riktigt bestämt sig vad som var naturligt - eller övernaturligt. Då fanns platser där gränsen till den andra världen var så tunn att man kunde känna magin i luften och passera igenom.

Människan kommer till Eriu och magin började förtvina. Iva växer upp och kastas in i den andra världen och träffar dem som är en del av magin.  Och även dem som försvarar den. Var hör hon egentligen hemma? Hos människorna eller i den andra världen? Eller någonstans däremellan?

Kallt regn, frisk luft. Irlands mesta väder. Det är grönt i tusentals nyanser vart jag än vänder blicken och jag trivs. Jag är inte född här. Jag har aldrig varit här förut. Ändå känns det som att komma hem. Melankoliskt väder och mjukt, vackert och sorgset landskap. Jag är säker på att detta har varit mitt hem en gång. I ett annat liv. Det känns i mina celler. Livet då var inte lätt, men kärleken till landet är djupt rotat. Jag känner att det var en kamp för överlevnad. Ofta svält och kyla. Men landets skönhet överglänste allt. Dimma svepte in över hedarna. Månljuset gav ett slilvergrönt skimmer över skogar och kullar. Lycka och vemod i en sällsam blandning. Kanske var jag med vikingarna som landsteg. Kanske var jag en av dem som såg vikingarna landstiga. Min härkomst hör till båda folkslagen. Det luktar regn och sjö.

Det här var min dagboksanteckning när jag åkte till Irland för att forska till min bok ”Tunna platser”. Den handlar om flickan Iva, om Irland, om TirnaNog och forntida irländska myter. Vad jag vill förmedla med min berättelse är nyfikenhet på historia och myter i forntida Irland. Jag vill skriva en kärleks- och spänningsroman med gamla myter som grundhistoria. Jag vill förmedla möjligheten att de gamla myterna skulle kunna ha utspelats så som jag berättar dem. Spänning, kärlek, hopp och magi i en historisk blandning! Snart kommer det smakprov....

Jag hostar och snuvar. Har ont i halsen idag och börjar sakteliga repa mig efter en tradig förkylningsvecka. Och jag mår ändå toppen! Det kan faktiskt inte bli bättre. Nalle Puh sa så klokt att den allra bästa stunden är precis före första honungsslicken. Då det verkligen vattnas i munnen och man har ändå hela burken honung kvar. Så känns det för mig just nu. Jag skall åka till bokmässan imorgon och sedan till SKRIVA2016 i Oktober. De eventen är min honungsburk. Där kommer jag att få träffa vänner och författarbekanta, samtidigt som jag skapar nya kontakter, och på båda ställena kommer jag att få chansen att bara suga åt mig så mycket kunskap som det bara går inom den här bokvärlden. Särskilt under SKRIVA2016 där jag har möjlighet att djupdyka lite mer. Den kommer sist, som den godaste honungsslicken. Nu skall jag glänta på locket och imorgon doppa fingret i den sammetslena, gyllene honungen som bokmässan bjuder på. Lyckan ler mot mig!

#vinnskriv2016

Vi reste tillbaka i tiden idag. Jag och min dotter Karin. Jag är på besök hos henne i Skåne och innan jag visste ordet av befann vi oss på en vikingamarknad. Gyckelspel, sammandrabbningar, bågskytte och tvistemål. Ett härligt sammelsurium av musik, prat och handlande. För att inte tala om skålande på krogen. Jag fick en känsla för min bok. Den utspelar sig visserligen före vikingatiden, men i stånden hittade jag träsniderier och silversmycken med keltiska symboler. De är närbesläktade med vikingarnas och ingen vet egentligen varifrån de först härstammar. Triskelslingan var en återkommande symbol för kelterna under bronsåldern. Den, och dess magiska krafter kommer du att få höra mer om i min bok. Fantastiskt hur man kan finna inspiration på oväntade platser.

..får man ligga brukar det heta. Därför gäller det att bädda ordentligt. Under många år har jag bäddat för att få njuta av mitt liv som halvtidspensionär. Jag ångrar inte en sekund av det nu när jag får njuta varje dag.

Mitt under bullbak och skrivande - som jag varvar med träning och läsande- dök det upp en annan livsnjutare utanför vår dörr. Jim är någon man gärna vill lära av då han alltid möter människor med ett leende och alltid lyckas se det ljusa i tillvaron. Han har också bäddat fint för sig och kan till och med kalla sig heltidspensionär om han vill. I alla fall i drygt ett halvår framåt. "Tills något nytt och spännande dyker upp", säger han. "Men jag har inte bråttom att hitta på något. Njuter hellre av livet så länge." 

Jag är säker på att Jims dröm väntar alldeles runt hörnet. Han är nämligen en sådan där människa som respekterar sig själv, vilket innebär att andra gör det också. En som vet att han kan lära sig något av alla människor - och att alla kan lära sig något av honom. En som skrattar åt sig själv med ömhet och värme.

Så njut av din åktur nu Jim - Life is great!