Fem duktiga personer har i nuläget fått ta del av min nyredigerade version av "Femte Dagen". Tanken är att deras konstruktiva kritik skall hjälpa mig fixa det som inte helt stämmer och göra det som är bra ännu bättre. Jag ser fram emot att få både ros och ris. Dessutom hoppas jag förstås att själva bokidén går hem. Det är ju det allra viktigaste. Det kan hända att jag beslutar mig för att skicka ut boken på ytterligare en runda med testläsare när dessa fem har sagt sitt. Den som vill vara med om ett spännande äventyr som genom olika tider bjuder på både dödskallar, bilolyckor, avrättningar, flyktförsök, nyckelkoder och mycket, mycket mer kan bara säga till. Det enda kravet jag har när du får läsa mitt manus är att du måste ge feedback.

Igår tog jag tåget till Stockholm för att göra research till min bok ”Femte dagen”. I stort sett är boken klar, men jag vill inte ge ut en bok där jag beskriver olika platser utan att ha besökt dem först. Dessutom får jag ju chansen att träffa underbara människor på vägen. Till exempel fick jag träffa komminister Ingemar Claesson. Han kunde berätta och visa fantastiska saker om Adolf Fredriks kyrka. På fotot syns det monument som spelar en avgörande roll i min bok. Ingemar tyckte det var en spännande idé och frågade om inte han kunde få vara en buse i boken. Vi får väl se.

Efter kyrkobesöket fortsatte min resa i Stockholm till utgrävningarna vid Slussen där arkeolog Anna Liljehök vid medeltidsmuseet gav mig massor av uppslag och tips. En supertrevlig tjej med mängder av kunskap. Det hade i och för sig varit än mer lysande med en tidsmaskin, eftersom mycket är osäkert om medeltida Stockholm. Å andra sidan ger det mig större frihet att hitta på själv. Här kommer det att hända grejer!

Trött i fötterna av kullerstensvandring, men också inspirerad till tusen, kastar jag mig nu in i redigeringsfasen av ”Femte dagen”. Kanske borde jag låta boken vila lite till, men jag kan inte hålla mig. Det är ju så spännande! 🤪

Det är allt jag vill. Mina fantasier, min gädje, min njutning. Det är min lek. Jag läser Björn Ranelids kristaller. Fint språk. Vet inte om jag nånsin kommer dit. Vet heller inte om jag vill. Jag tror inte att det är de vackra orden som lockar mig. Det är den vackra bilden orden skapar. Filmen och fantasin. I filmen som spelar i min fantasi kan jag leka så mycket och så länge jag vill. Det är sådana fantastiska platser och äventyr och jag skulle vilja ta med er dit. Men än så länge finns inte tecknologin som tillåter att jag gör det. Så då får jag skriva ner det jag upplever istället, och hoppas att det blir så bra skrivet att bilderna blir lika tydliga för er.

Jag har träffat några härliga vänner som också gillar att leka och skriva ner sina fantasier. Vi har tillsammans skapat en skrivargrupp som heter Novellhotellet och kommer under 2017 att publicera en antologi med noveller. Den här första novellsamlingen har temat hotell. Framöver kommer det fler samlingar med andra teman. Vad skulle du vilja läsa om? Tala om för mig, så kanske vi kan skriva just en sådan bok.

Jag känner mig så privilegiad att få leka ihop med dessa begåvade människor. Samtal mellan författare som alla har gränslös fantasi är aldrig tråkigt. Nya ideér och vinklar utforskas ständigt. Vi peppar och hjälper varandra att bli bättre och bättre.

Mina lekkamrater i Novellhotellet heter: Ewa Broberg, Pernilla Persson, Jan-Eric Boo, Elisabeth Öhman, Ann Hempel Pertman, Christine Tina Karlsson och Helen Lindholm.

Och du hittar oss alla på www.novellhotellet.se

Herregud, vad långt borta jag har varit.

I en annan värld en hel månad. Jag har svävat in och ut i tiden, hittat ledtrådar, forskat i historia, stulit saker från både museum och kyrkor, blivit fängslad och sprungit för livet. Jag har fått lära känna människor på 1600-talets, 1700-talets och i dagens Stockholm. Jag har lärt mig att inte tro på vissa och att lita på andra. Kort sagt, jag har njutit varje sekund av ett fantastiskt äventyr som bara blev mer och mer spännande för varje dag.

Vad har jag gjort då? Jo, under november månad skrev jag 50000 ord och det blev en hel bok. En bok på en månad – jag är sjukt stolt! Och inte vilken bok som helst. En riktigt häftig bok med mysterier att lösa och tider att förstå. Den kommer att heta "Femte dagen" och jag kan sammanfatta den så här för dig:

Jag vaknar upp och kan inte minnas något. Människorna omkring mig kallar mig Ingeborg och jag ligger i ett torftigt rum i en dragig stuga.

Nästa dag vaknar jag upp i ett vackert sovrum i 1700-tals stil och tjänare och andra människor svärmar runt mig och tackar gud att jag är vid liv. De kallar mig Catharina och ingen har hört talas om någon Ingeborg.

Tredje dagen vaknar jag upp i en sjukhussäng på 2000-talet. En vänlig läkare förklarar för mig att jag hade tur som överlevde och att min familj gärna vill träffa mig. En samling främmande människor kommer in i rummet och kallar mig Ylvette och gråter glädjetårar.

Jag vaknar  upp till dessa scener under tre dagar, men har inga minnen av tiden före "olyckan". Jag inser att jag lever tre liv i tre olika tider. Det kanske alla gör. Det är bara det att jag minns vad som just hände i det andra livet. Människorna omkring mig har ingen aning, trots att en del av dem förekommer i alla tre liv. Jag antar att de har stor betydelse för mig. Snart upptäcker jag att olyckorna inte var några olyckor och att alla mina liv är i fara. Vem vill ha död på mig och varför? Kan jag använda liven till att lämna ledtrådar eller varna mig själv? Innan det är för sent?

Jag kommer att redigera den närmaste tiden och önskar sedan testläsare. Är det här något du tror att du skulle gilla att läsa? Hör av dig i så fall.

Shit happens - and life goes on, brukar jag säga. Och det är faktiskt sedan jag börjat säga så som jag kunnat njuta av livet på riktigt. Man måste förvänta sig att shit happens ibland, för det är livet. Om man ständigt strävar efter att det ska vara perfekt, man aldrig ska skada sig eller bli sjuk, ingenting ska gå sönder eller ta slut, ja då kommer man att vara besviken livet igenom. Och det är ju inget kul. Jag är bara en enkel människa och jorden roterar inte runt mig. Normaltillståndet är inte att allt är bra, fungerande och helt. Faktum är att saker går sönder och roligheter tar slut, man gör illa sig och gör bort sig. Men det ordnar sig alltid och man växer och lär sig för varje misstag. Vad har jag gjort för misstag idag? – är en bra fråga att ställa sig varje kväll.

Ibland har jag funderat över motsägelsen i uttrycken ”Du kan bli vad du vill- det finns inga gränser för din storhet” och ”man ska inte ta så allvarligt på det man gör –jag är en människa bland mängder och vi är lika mycket värda”. Är det motsägelser? Kan jag få tryggheten och förhoppningen som vilar i bägge tankesätten? Självklart. Tro dig själv om mycket, för du kan åstadkomma underverk – det kan vi alla. Men om du inte vill eller kan just nu så är det också ok. Det är ingen katastrof om du tappar sugen. Den kan du ta upp igen när du vill. Livet är inte rakt.