På bussen läser jag. Lite stressad att bli färdig med boken, men ändå inte för stressad för att då och då uppfatta vad som sägs omkring mig. ”Så här mycket trafik brukar det inte vara på söndagar” , ”Kan jag få tidningen där?”, ”Yes, nu lyckades jag gå upp en level”, ”Den där attraktionen på Grönan, den med stjärnan, den är alldeles ny. Helt ny. Den är ny alltså.”

Jag tittar upp och ser att vi närmar oss. Perfekt, jag har precis läst klart och kommit tillbaka från Neil Gaimans fantastiska värld av Amerikanska gudar. Ewa kommer att älska den boken!

Jag tänker på Ewa och ett leende sprider sig över mina läppar. Det här kommer att bli en bra kryssning. För även om inte föreläsningarna skulle hålla måttet eller om kryssningen i övrigt blir en besvikelse så kommer det att vara värt det eftersom jag får träffa Ewa igen. Det finns så mycket jag vill berätta och så mycket jag vill veta.

”Jag lovar den är helt ny. Attraktionen med stjärnan.”

Äntligen kliver vi av bussen och tar oss in i terminalen. Jag möts av en strålande leende Irene som står framför Litteraturkryssningens roll-up och allt därefter är bara glada skratt och omfamningar. Till slut dyker även Ewa upp och vårt möte blir precis lika härligt som jag förväntat mig.

En färja är en färja, och fantasy- och skräcknördar som vi är så kommer ofelbart läskiga och makabra historier om färjor på tal. Jag lämnar över Neil Gaiman i Ewas varsamma händer och hennes ögon glittrar till. Jag tror hon har ännu längre ”att-läsa” lista än vad jag har, men just den här världen har hon längtat efter.

Hur som helst visar sig upplägget och föreläsningarna på litteraturkryssningen vara väl värt vår tid, även om det känns som vi skulle kunna åka en vända till och bara prata med varandra.

Kul att träffa andra med både långa ”att-läsa” och ”att-skriva” listor. Nu skall jag plocka upp nästa värld att läsa från min lista.

Man säger ofta att vänskap skall förtjänas. Men jag tycker att äkta vänskap inte ens behöver förtjänas.

Den ska, såsom äkta kärlek, bara finnas för att personen behöver den. Om jag tror att jag måste göra något, prestera eller vara på ett visst sätt för att förtjäna vänskapen, så är den inte på riktigt. Den är villkorad. Och visst finns det mycket villkorad vänskap som ofta, eller åtminstone ibland, ger mig glädje och stimulans. Men den vänskapen håller inte när det blåser hårt. Det är därför vi har flera hundra vänner på facebook, men endast ett fåtal som verkligen är äkta. Så sällsynt är den äkta vänskapen. Och jag menar inte att klaga, utan snarare dra paralleller med en utsökt juvel – sällsynt och värdefull. När man har den skall man vårda den, njuta av den och leva i den. Det betyder inte att jag måste konstla till mig – tvärtom. Det är av största vikt att jag är mig själv, det är endast då vänskapen fortsätter att vara äkta. Den bästa vård en äkta vänskap kan få är ovillkorad vänskap tillbaka. Behandla den som den är – sällsynt och värdefull. Alldeles unik och älskad just på grund av att den är unik. Kanske är det här vi sållar fram de egenskaper som det inte går trender i? Och lyfter dem.

När det blåser hårt, sa jag. Och det gör det i livet ibland. Det kommer ingen undan. En sann vän står kvar och håller om mig när jag riktigt har trampat i klaveret. När jag skäms så mycket för det jag gjort att jag själv inte ens skulle vilja synas med mig. Den vännen undrar vad jag behöver för att må bra.

Den vännen finns där och behöver inte synas eller höras. Inte utåt och inte på länge. Men när jag som mest behöver det så hör jag åter frågan vad den kan göra för att jag skall må bra.

Det är mina tankar om vänskap.

Nu är det gjort! Idag har jag skickat in manuset till fem olika förlag. Mina händer darrar när jag tänker på det. Ganska länge har jag använt ursäkter och försökt skjuta fram den här dagen, och ändå längtat efter den. Rädsla blandas med förväntan. Och man kan undra varför? Varför är vi människor så måna om att bli sedda samtidigt som vi är rädda för att bli granskade? 

Jag skulle kunna låta bli att skicka in något överhuvudtaget, och slippa den här berg-och-dalbanan i magen. Men önskan att bli sedd är kraftfull. Den pockar på. Trots att jag anser mig älskad och sedd av mina kära varje dag. Det är inte kärleken till den jag är som jag är ute efter den här gången. Det är fåfängan att få bekräftat det jag gör.

Så nu granskas mina skrifter och jag väntar och hoppas. Allt är möjligt!

Längtar till sommar, färger, blommor och solsken!  Jag är en positiv kraft att räkna med, men det är så mycket lättare att vara positiv när omgivningen också ligger på plus. Just nu tar det lite mer energi att bryta igenom det gråa och slaskiga. Men inget hindrar mig från att drömma om sommaren och värmen. Allt som håller humöret uppe. Jag är frisk, stark och ung (relativt). Jag älskar mig själv och andra och gör så mycket bra saker för mig själv som jag bara kan. Ska till exempel  gå på härlig yoga ikväll. Har ett bra jobb som låter mig leva ut alla mina intressen - tänker då främst på skrivandet. Och till helgen har jag lovat mig själv att äntligen skicka in min bok till förlag. Nervöst och spännande! Håll tummarna allihopa, för jag är säker på att många positiva krafter tillsammans alltid segrar.

Wow! Vad kul jag har haft idag! Tänk att få pyssla med sina barn.

Nu när barnen är tjugofem och pysslet är ett härligt drag-intresse, har jag minst lika roligt som min fina son Jonathan. Kolla in bruden som dragqueen. Så skönt att få tramsa runt lite.

Nu fortsätter kvällen med lite mer trams, á la melodifestival. Ha en härlig helg allihop! Kärlek!❤