Ja, nu är det knepigt att få ihop det! Mina sista böcker tog slut i förra veckan och jag har signering imorgon och i övermorgon. Hade hoppats att en ny upplaga skulle hinna komma från tryckeriet, men den kommer först nästa vecka. Vad gör man?

Jo, jag fick flytta fram fredagssigneringen till nästa vecka men var ändå tvungen att i morse sätta mig i bilen och köra över trettio mil till min förläggare och lägga beslag på hennes allra sista böcker - 39 st. Sedan åkte jag hem igen. Nu får vi hoppas att ingen läsare blir utan bok under signeringen imorgon, men jag är ganska säker på att böckerna kommer att gå åt. Jag tror jag bestämmer mig för att de kommer att räcka precis!

Sedan blir det till att sätta sig i bilen igen nästa vecka för att hämta de nya böckerna som kommer från tryckeriet, eftersom den framflyttade signeringen äger rum söndagen 17 dec. Hänger ni med? Det knappt så jag gör det själv...

Trevliga bekymmer alltså!

😀

Nu är NaNoWriMo slut. Jag lyckades inte fram till 50000 ord, men väl till 40000 i alla fall. Det är väl värt att fira?

Nu ska jag ta det lungt, läsa några böcker, ha jul och städa upp i min stökiga text. I januari har jag planerat ett eget litet privat NaNoWriMo, där jag skall sprinta fram ytterligare 30000 ord till min berättelse bland tempelriddare, 1800-tals tjuvar i Uppsala och Silverbibelns gömda budskap. Jag längtar redan nu, men ska försöka hålla mig till nästa år. Det blir desto roligare då.

😋

Life is great!!

En av de mest njutningsbara delarna av skrivandet är research. Jag älskar att dyka ner i historien, ta reda på allt som hände, och fantisera ihop det som kanske kunde ha hänt. Idag tog jag en härlig vandring i de gamla delarna av centrala Uppsala på jakt efter en byggnad, eller bara en källarvåning, som fått vara orörd sedan 1830-talet. Jag ville hitta en plats där någon på tidigt 1800-tal kunde gömma en karta, för att sedan hämta den på 2000-talet. Gärna stoppa in den i ett dolt fack eller hemlig tunnel eller liknande. Inte helt lätt. Det mesta i våra städer har renoverats eller byggts om. Jag fann att jag en stund gick likt en gammal gubbstrutt och klagade på att inget kan få vara som förr. Men det går att hitta platser. Hela dagen blev ett äventyr i mitt sökande och jag hittade magiskt vackra ställen jag inte brukar besöka. Jag fick många intryck och ännu fler ideér med mig hem. I mitt nya manus är Uppsala en skatt i dubbel bemärkelse!

❤

Vilken treat! Hela helgen står jag och säljer min bok i fantastiska Österbybruks herrgård. En anrik byggnad med mycket själ och historia. Det är en skön känsla att bara befinna sig här. Dessutom är herrgårdsbyggnaden just denna helg till bredden fylld med skickliga hantverkare, underbara saker, sagolika dofter och glada skratt. Hit kommer alla möjliga människor för att julhandla, äta brända mandlar, dricka glögg eller bara insupa atmosfären. Av någon mystisk anledning sprider sig leenden i ansiktena hos dem som kliver in genom de pampiga dörrarna. Och jag är här och får njuta av dem! ❤

Igår kväll satt jag och surfade på facebook och snubblade över namnet Anne von Porat, Jag insåg att jag träffat henne för länge sedan när jag drev mitt spa. Social som jag kände mig, skickade jag iväg en vänförfrågan. Det dröjde inte länge innan jag fick ett chattmeddelande från Anne där hon berättade att hon så väl kom ihåg besöket på spat. Vi började chatta om livet och kärleken som om vi varit bästa vänner i många år. Så lätt det blir med vissa människor. Här ser ni Annes blogg som är fylld av vardagens ting och även en hel del eftertanke.