Idag har varit en riktig drömdag. I morse var jag uppe och bakade pepparkakor till ljudet av stämningsfull julmusik. Sedan tog jag min dator och åkte iväg till en bonusträff med min skrivarcirkel. 

Vi brukar ses en vardagskväll i månaden, men nu var vi alla sugna på en heldag med skrivande. Det blev en härlig träff. Inget tvång att göra skrivövningar eller gemensamma projekt. Helt enkelt att sitta och skriva tillsammans. Alla på sitt eget projekt, men ändå samlade. Det är märkligt vad det gör skillnad. Lusten, drivkraften och inspirationen, ja, allt mångdubblas på något sätt. Om du ännu inte har provat att sitta tillsammans med andra likasinnade när du skriver, kan jag verkligen rekommendera det. Att skriva i goda vänners lag är mjukt för själen. 

Nu blev jag klar med korrigering av Silverbibeln och är redo att sätta tänderna i nästa projekt. 

Life is great!

😀

Har haft en helt underbar dag! ❤

I vackra och anrika Österbybruks herrgård har jag mött fantastiska människor. Först av allt de som ställer ut sina vackra alster bredvid mig. Trevliga och begåvade människor. Jag förstår att min talang att dra till mig underbara människor fortfarande finns kvar. Sedan de mest glada och positiva marknadsbesökare man kan tänka sig. Alla har något snällt att säga och tid att stanna upp och tala en stund. Allra gladast blir jag förstås när de känner igen mig och mina böcker. En ung kvinna stannade till, pekade på "Femte dagen" och utbrast: 

"Åh, den här boken är så sjukt bra. Jag lovar. Helt underbar!"

Hennes kompis plockade upp den och tittade närmare. När jag berättade att det kommer en uppföljare nästa år svarade de med ett glädjetjut. Så det är klart att egot fick frossa idag.

Ändå ger det en extra kick när jag får presentera mig för någon som inte har en aning om vem jag är eller känner till mina böcker, och blir intresserad. 

Hur som helst har det gått precis så bra som jag förväntade mig. 

Imorgon fortsätter denna härliga julmarknad. Och då skall jag ta med en bluetoothhögtalare så vi kan ha julmusik i bakgrunden. Dessutom behöver jag ta med ytterligare kartonger med böcker, för det gick åt idag. 

Men nu blir det hemmagjord lasagne och rödvin. Sedan tänker jag lägga upp fötterna och titta på netflix. 

😀

November är min skrivmånad. Eller borde vara. Det är då jag kan få pepp genom NaNoWriMo, vädret ber om innesittande och inget annat händer. Så rent logiskt borde min nästa romanidé bara spruta ur mig just nu.

Men icke!

Jag hittar på allt möjligt för att slippa ta tag i tidslinjer och synopsis. Inte ens att skriva en spännande scen lockar. Det går helt enkelt outhärdligt trögt. Varför? 

Ja, säg det. Det kanske beror på att jag bara längtar till min nästa resa. 100-års resan som jag och mannen skall åka på i Januari. Äventyren och sandstränderna på andra sidan jorden lockar mycket mer än de jag kan skapa på papper här hemma i höstrusket. Kanske är det sunt, men inte särskilt produktivt. 

Jag brukar alltid säga att man inte kan gå runt och vänta på inspiration, då kommer ingenting att bli skrivet. Och det är helt riktigt. Det är bara att börja att skriva, så kommer inspirationen sedan. Jag vet det så väl, och ändå kommer jag inte ur startgroparna. Segt som sirap. Tiden rinner ifrån mig. Snart har halva november gått och jag har inte skrivit hälften av det jag planerat. 

Denna helg skulle vara perfekt att verkligen ta tag i surdegen..men naturligtvis har jag lyckats planera in att resa bort och träffa goa vänner. Visserligen är det underbart med goa vänner, men är inte det här ännu ett exempel på prokrastinering? Nåja, jag får väl göra som murarn - spotta i nävarna och säga

"På måndag börjar vi!"

Underbara möten, värme, sol och hav. Vad mer kan man önska? Jo, lite dimma, mörker och kyla för att balansera upplevelserna lite förstås. 

En solsemester skulle inte vara lika skön om jag inte mötte kontrasterna. Och alla platser har något positivt. Tänk på att det är myggfritt i Sverige i november! (Jag har kliat myggbett på fötterna hela vägen hem från Thailand)

Efter att ha slappat och myst i två veckor är det nu dags att börja producera text igen. Perfekt att National Novel Writing Month börjar. Idag har jag försökt få ordning på dygnsrytmen så det har inte blivit stora mängder text. Men jag planerar och lägger upp för en spännande månad. Här kommer det att hända mycket; spioner på flykt under andra världskriget, hattar på villovägar, skumma grevar och motståndsrörelse i London. Ja, jag ser fram emot att kasta in de stackars huvudpersonerna i riktigt kniviga situationer. 

Ha en härlig, skrivande höst mina vänner!

❤

Ja, nu får till och med jag ge mig. Antar att det är dags att säga farväl till sommaren till slut. Trots att skålandet sker med blommig blus och en caffe latte i ett ljust café.

Den har haft svårt att ge sig av, sommaren. Tvekat ett antal gånger. Men med de glödande färgerna på träden och de allt mörkare kvällarna har hon till slut blivit jagad på flykten. 

Värmen har funnits där hela tiden, och det är först nu som jag anar att den inte kommer att hålla i sig länge till. Dock är jag inte ledsen för det. Den här hösten och vintern kommer att bli den ljusaste på många år, det är jag övertygad om. Inte bara för att jag njuter av skrivandet och av alla positiva återkopplingar jag får på mina böcker. Nej, det är mest beroende på något så fundamentalt som familj och kärlek. Och nöjen! 

Jag har, som du kanske sett, fyllt femtio år i år. Så har också min käre make. Därför blir hösten/vintern 2018/2019 ett äventyr i resande. Vi åker på 100-års resa! Jag och min man skall spendera det mesta av den mörka årstiden på platser där det istället är sommar och varmt. Härligt! En dröm om Nya Zeeland, Australien och söderhavet skall äntligen gå i uppfyllelse. Dessutom blir det en semester till värmen redan nu under höstlovet också. Men julen blir vi hemma. Den är helig. Därför blir det flera resor den här säsongen.

Eftersom vi inte rest på så väldigt många år har vi inte vett att ta i med måtta när det väl blir dags.

 🤪

Hur som helst kommer det att bli ett hisnande äventyr. Upptäcka främmande människor och främmande platser. Tillsammans med den jag älskar mest. 

Så att sommaren nu släppt taget gör mig ingenting. Vi tar upp vår skål snart igen - på en annan plats istället.

puss o kram

😎