Har just återkommit från en förlagskryssning av högsta klass. God mat, SPA upplevelse och massor med inspiration och pepp. Alla ingredienser på plats alltså.

Ewa Broberg är en kvinna som jag beundrar. Dels för att hon ser möjligheter där andra ser problem, dels för att hon med intelligens och en stark vilja driver ett enastående förlag som jag har förmånen att vara del av. Men allra mest beundrar jag henne för att hon är hon. För det är just det som gör att ett gott samarbete fungerar. Att de inblandade är sina sanna jag och att det är okej. Jag kan vara just som jag är och hon är som hon är. Vi är inte alls lika, och det är perfekt. Vi ger lyft när vi är nere. Vi säger till varandra att tagga ner när vi blir för ivriga. Vi vågar säga ifrån, vi vågar blotta oss. När vi är som skörast är vi som starkast - och Marwa förlag har en ljus och stark framtid. 

Nu när vi inspirerat varandra och lagt upp en plan för 2018 är det bara att sätta igång. Jag själv vet exakt vad jag skall göra:

• översätta "Femte dagen" till engelska
• få "Själaryckaren" tryckfärdig
• skriva klart utkastet till uppföljaren till "Femte Dagen" (har ingen titel ännu)
• göra ljudbok av "Femte Dagen" (är på jakt efter den perfekta rösten och en fin inspelningsstudio)
• Börja redigera första delen av "Tunna platser"

Som ni ser kommer jag att vara sysselsatt med många härliga projekt under 2018. En ljus och spännande framtid väntar.

 ❤

Det som är tråkig vardag för vissa kan vara spännande fantasier för andra... och tvärtom. Som författare har jag ynnesten att skapa egna världar full av spännande äventyr, så som det passar mig.

Idag har jag varit på Vinter 2018, en science fiction- och fantasy kongress i Uppsala. Där träffade jag häftiga personer som triggar igång fantasin med sina funderingar och idéer. Och som dessutom har vitt skilda åsikter om vad som är en spännande fantasi. Det är det som gör Fantasy så fantastiskt. Den är egentligen en väldigt personlig företeelse som kan passa många. Låter det motsägelsefullt? Bra, för inget verkar följa några regler när det gäller Fantasy. 

Här sitter jag med Mattias Kuldkepp. Han skriver spännande och skrämmande böcker om änglar och mordhistorier. 

Mattias hemsida      Vinter 2018

Mellan de intressanta föreläsningarna passade vi på att sitta vid ett bokbord. Det är det säkraste sättet att få träffa nya människor under event och kongresser. Vi pratade om det som fantasyförfattare brukar prata om när de möts: Barn som skall hämtas, arbetskollegor, änglar och demoner samt parallella liv. Skön blanding av vardag och fantasi. Det ena kan helt enkelt inte existera utan det andra.

Imorgon blir det nog vila för min del och på måndag åker jag på förlagskryssning... om det inte blåser för hårt. 

Jag vaknade med en usel känsla i magen. En oinbjuden nedstämdhet gick som krusningar upp över ryggraden och jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som fick mig att hänga med huvudet imorse. Mitt i den knipande ångesten kunde jag ändå börja sortera mina tankar. Till slut kom jag fram till att det egentligen inte är något som stör mig förutom att det just nu inte går att skriva.

Det är ju inte så farligt, kanske ni säger, men för mig är det näst intill katastrofalt. Eller, i alla fall tillfräckligt illa för att hänga med huvudet. Hur tusan skall jag få tillbaka lusten och fantasin? Varför låter jag mig stoppas? Ni som upplevt detta nickar nog igenkännande och mumlar något om kritikern på axeln som spökar och säger att inget man får fram är bra nog. Så är det. Jag sitter och kritiserar min egen text redan innan den skrivits. Då blir inte mycket gjort. Just nu behöver jag släppa alla spärrar och "go wild" i mitt skrivande. Bara ha kul.

Låter mycket enklare än det är.

Visst är det alldeles extra irriterande när jag både listat ut vad problemet är och hur jag skall lösa det... och ändå inte följer mina egna råd. Kan det bero på att jag faktiskt vill gå runt och tycka lite synd om mig själv ett tag? 

Min kloka man som vet exakt vad jag behöver och när jag behöver det, tvingade ut mig i morgonsolen på en långpromenad. Helt ljuvligt! På bilden ser ni mitt fina hus i vinterskrud och solsken. Snön knastrade under kängorna. Det fick mig att tänka om, tänka på allt som jag är tacksam för. Den usla känslan i magen mattades av och ersattes av ett dämpat gnagande. Mitt i vinterdeppen är det ändå vackert. Men gnagandet är alltjämt där.

Jag hoppas det slutat gnaga till imorgon!

❤

Ibland är det riktigt svårt att välja i godislådan, eller hur? Men om du är tvungen, vilka är då dina två absoluta favoriter bland all världens böcker?

Hua, vilken svår fråga jag ställer. Vet inte om jag kan svara på den själv ens. Jag ligger här i havet av fantastiska skrifter och förundras över att det faktiskt finns så mycket böcker i världen. Men det gör det...och de läses med glädje också. 

Det jag gillar att läsa är äventyr. Något som transporterar mig bort från verkligheten en stund. Tar mig till en annan tid och en annan plats. Det får gärna vara spännande, lite läskigt och dessutom en del konflikter. Hur ska jag kunna välja två? Som tur är har jag inte bara två böcker hemma. Jag har ett helt hav av dem. Mängder med äventyr och drama att njuta av när andan faller på. Men om jag nu skulle bli tvingad, så är Hungerspelen en av de mest inspirerande böcker jag läst. Så också Johanne Hildebrandts vikingaserie. 

På bilden badar jag med några fler av mina favoriter som alla har betytt väldigt mycket för mig. Vad vore livet utan böcker, kära vänner?

Hur ska jag bete mig? Jag tycker mycket om uppföljaren som jag skriver på nu. Uppföljaren till Femte Dagen. Spännande händelser och liv. Förräderi och kärlek. Äventyr. Så långt är allting bra. Men nu har jag kommit så långt att det är dags att knyta ihop säcken ...och plötsligt är det tvärstopp. Mina fingrar ligger hellre flätade runt en varm kaffekopp än att skriva. Det tar verkligen emot.

Varför? Beror det på att jag trivs så bra i min värld att jag inte vill lämna den? Är det så att jag har trasslat in mig så mycket att det omöjligt går att reda ut? Eller är det helt enkelt så att jag inte har fantasi nog att få till ett bra slut? Förtvivlad tar jag en klunk kaffe och fortsätter att stirra på datorn, utan att göra någon ansats till att skriva.

För att försöka ta mig upp ur den oproduktiva avgrunden tittar jag runt lite bland mina gamla kurser och hittar några kloka ord från författarcoachen Ann Ljungberg:

"Ja, precis som det är lätt hänt att påbörja manuset med uppvärmning så kan det bli lite extra stretching på slutet. En bra regel att följa är den samma som gäller på fina fester – kom sent, gå tidigt.

Fundera på vilken känsla du vill att läsaren ska uppfyllas av när de sista orden är skrivna! Här är några teman som fungerar bra att avsluta med

•En stark och stor känsla
•Ett minne
•En framtidvision
•En lärdom
•En konsekvens
•En subtil inledning till uppföljaren
•En förhoppning

Hur slutar din roman?"

Ja, hur slutar min roman? Varför inte bara pröva mig fram? Utan att förvänta mig att det ska bli perfekt direkt. Jag tror det är dags att släppa kaffekoppen och skissa på några slut. Inget ord är skrivet i onödan. De slut jag väljer bort kanske kommer att passa till en annan roman.

💋