Solen värmer och brisen svalkar. Uppe igen ur avgrundshålet njuter jag varje sekund av vatten och vind. Denna sommar!

Det är märkligt hur snabbt livet vänder. Och jag borde borde väl, vid min aktningsvärda ålder, ha lärt mig att det är så. Ändå känns det som om jag aldrig kommer att ta mig upp när jag när jag väl är nere.

Men nu är jag uppe igen!

 🙂 

Har dessutom troligen några glada nyheter snart.

Just nu ser jag fram emot skrivkurs hos finaste Kim M Kimselius i Eringsboda. Fyra hela dagar nästa vecka kommer jag att inspireras av den ljuvliga Färgargården, de trivsamma omgivningarna och uppfriskande morgondopp i den lilla sjön alldeles utanför.

En sådan kurs är precis vad jag behöver för att hitta krafterna att åter ta tag i manuset när jag kommer hem. Det ser jag också fram emot.

Livet ljusnar alltså och jag är så innerligt tacksam!

❤ 

Jag har varit nere i en avgrund.

Naiv som jag är tror jag livet skall flyta på lätt alla gånger. Icke. Ibland slår verkligheten till.

I min enfaldiga oskuld har jag gått omkring och trott att min bok är färdig. Sedan kom kritiken som en käftsmäll.

Och det var verkligen inte kritiken det var fel på. Den var konstruktiv och rättfärdigad.

Inser jag nu. Efter nästan en vecka, krälande i självömkan, på botten av sanningens obarmhärtiga avgrund. 

Nåja, när man krälar där finns det ju till slut bara en väg att gå. Så nu tar jag ett djupt andetag och små darriga steg uppåt igen. Tillbaka till livet och de kärleksfulla människorna som finns omkring mig. Tillbaka till redigeringen.

Det är lätt att klaga på denna bergochdalbana, men det är ju faktiskt den som är livet. Himmel och helvete, och allt däremellan. 

Och för varje uppförsbacke får jag starkare ben.

❤

Nu tänker jag avslöja att uppföljaren till Femte dagen kommer att handla en hel del om ett världsarv bevarat i min hemstad. Silverbibeln. 

Det är ett magiskt stycke mästerverk, skrivet med silverbläck av goterna på 500-talet. Efter mycket research, och flera samtal med trevliga experter på området, finns det hur mycket material som helst att bygga en plot omkring. En stor hjälp har varit Kjell Söderberg, som var spaningsledare och löste stölden av silverbibeln som skedde 1995. Han har dessutom tagit bilden här, som pryder omslaget på hans bok "Stölden av Silverbibeln".

Silverbibelns historia är ett helt äventyr i sig, men i min roman beskriver jag vad som kunde ha hänt den berömda boken under de tusen år då ingen visste var den befann sig. Och vad som hände med 150 sidor som fortfarande saknas. Döljer den märkliga texten dessutom en hemlighet?

Låter det spännande? Passa på att läsa på lite om denna skatt, så är du väl förberedd när romanen kommer ut. Dessutom kommer nog den nya, renoverade Silverbibelutställningen på Carolina Rediviva att öppnas 2019, efter att min bok kommer ut. Förträfflig timing!

Uppföljaren till Femte dagen har skickats för korrekturläsning idag. En befriande och samtidigt skrämmande känsla att släppa iväg mina drömmar och fantasier för granskning.

Men jag är lugn. Texten har underhållit mig senaste halvåret och jag tycker att den är bra. Det betyder alltid något. Jag har mött min deadline och kan slappna av i några veckor tills jag får den tillbaka med rödmarkeringar och kommentarer. Förhoppningsvis inte alltför många. 

Sedan blir det sättning och tryck. Omslaget skall vi jobba med de närmaste veckorna. Målet att den skall bli utgiven lagom till bokmässan verkar fullt uppnåeligt. En härlig känsla. 

Nu skall jag njuta av sommaren, läsa och skriva lite noveller!

Life is great!

😎

I dagarna tre har yngste sonen planerat "lanande" med sju kompisar.

Gissa var.

Än så länge går jag med ett leende på läpparna och betraktar hur de engagerade ungdomarna kopplar datorer och monitorer, byter kloka råd med varandra. Vi får väl se hur mycket jag ler på dag tre. Då de har drällt runt och det ligger en kraftig bouquet av chips, spilld läsk, svett och tonårshormoner i hela huset. 

Hur som helst är det härligt att se vad intresse gör för entusiasmen.

Jag minns när min andra son samlade liknande grupper här på övervåningen. Då gällde det inte datorer, utan melodifestivalfinalen. Men samma entusiasm.

 😀

Jag saknar melodifestivalfesterna, och jag kommer garanterat att sakna den lokala dreamhacken också. Kanske inte i övermorgon dock.