Jag kom inte in på manusförfattarutbildningen! Fasen, fasen, fasen! 

Vad ska jag göra nu? Det fanns liksom inget alternativ till att jag skulle börja på utbildningen i augusti. Nu har allt ställts på ända. Hela min höst var redan planerad, och nu blir det inte så som jag tänkt. Mina drömmar och texter flyger sin kos. Jag är helt tom. Det har börjat regna inom mig.

Min son säger att jag är bortskämd som blir så förkrossad för en sådan bagatell. Att inte komma in på en skola händer ju massor med människor varje dag.

Och visst har han rätt.

Nu när jag har gått här hemma och deppat i hela tre timmar inser jag att jag faktiskt är bortskämd. Det brukar oftast gå som jag vill. Nästan jämt. Jag har fått alla jobb jag sökt (och en del jag inte sökt). Jag har publicerat ett antal böcker. I alla andra aspekter i livet har jag det riktigt bra. Så varför tappa sugen? Nej, jag bestämmer mig nu att jag skall tycka riktigt synd om mig själv ikväll (och kanske en liten stund imorgon också). Sedan skall jag räta på ryggen, plocka upp den tappade sugen, och hitta en annan underbar framtid att se fram emot. 

Jag har tillgång till en obegränsad mängd ideér!

😀

Nu är jag full av inspiration!

I kväll har jag varit på en härlig föreläsning av Kent Andersson från Historiska museet. Han är arkeolog och har skrivit böcker om utgrävningar i min närhet, som i Vendel och Valsgärde utanför Uppsala. Jag kan inte minnas att jag satt som ett ljus i skolan, men nu gör jag det. Avbryter förstås med frågor ibland, men insuper mest all fantastisk kunskap jag erbjuds. 

Gravarna man grävt ut är allt från 500-talet fram till 1100-talet. Min favoritepok, näst efter 1600-talet. Åh, så spännande. Det är så roligt med research. Mina tankar går genast till hur jag skall kunna nyttja dessa spännande historiska fakta i mina påhittade historier. Vad hände egentligen? Vilka var människorna? Vilka problem och konflikter hade de? Det går att fantisera ihop en hel del. I vissa gravar har man hittat upp till sexton hästar, som troligtvis slagits ihjäl under själva begravningsceremonin. Vilket blodbad det måste ha varit! Tyckte människorna att det var underhållning? Eller var det lika makabert och otäckt då som nu? 

Nu måste jag smälta allt detta ikväll, och drömma om det inatt. Sedan kommer historien. Det är jag säker på. 

🤪

Det är som att födas på nytt varje vår. Som om man ser solen för första gången, känner dofterna av våt jord och smältande snö. Ja, det är nu jag tar mig ut på vandringar i skogen. Här är det magiskt. Jag är säker på att det är magiskt året runt, det är bara det att det känns tydligare på våren.

Ser du den lilla lysande älvan på grankvisten? Jag hade tur och fick med den på bild. Oftast är de skygga och de är otroligt snabba. Utan att se dem, förnimmer jag mest deras lekfulla närvaro. De sätter min fantasi i spinn samtidigt som jag går här och tar djupa, friska andetag. Jag känner den mjuka barrmattan och den fuktiga mossan under mina kängor. Hör mina fotsteg, hur jag råkar knäcka en torr kvist trots att jag går så försiktigt. Lyssnar till fåglarna.

Efter en stund hör jag även en motorsåg, ett flygplan och ljud från landsvägen en bit bort. Då önskar jag att jag hade djupare skogar att ströva i. Uppe i Norrland, där det kan vara så tyst att det är öronbedövande, skulle jag vilja vandra och leta skogsmagi.

Men jag får vara nöjd med magin här hemma. Den finns här, trots alla mänskliga oljud. Det gäller bara se förbi det som skymmer och höra det som finns där bakom.

Som en liten glänsande älva. 😀❤

Somliga dagar bara är.

Andra dagar är alldeles ... alldeles underbara!

Idag är en sådan dag.

Det började med sovmorgon (kan det börja bättre?) och sedan en tur in till universitetsbiblioteket i Uppsala, Carolina Rediviva . Där hade jag stämt träff med överbibliotekarien som visade mig in i det allra heligaste. Jag fick chansen att diskutera Silverbibeln och trots att det verkar en aning svårt, kommer jag inte att sluta hoppas på att min bok ska få vara med på ett hörn när det är nyinvigning av Silverbibelutställningen. 

Sedan fick jag lite tid över att klippa mig, träffa maken för en god lunch på O`Learys och dessutom fynda lite i en second hand butik. Därefter tog jag mig till nästa researcharena. Jag behöver hitta ett ställe där en fattig person på 1830-talet kan gömma en boksida/skattkarta som sedan kan hämtas år 2014. Inte helt lätt, men Jenny på Helga Trefaldighets kyrkan (Bondkyrkan) kom med några brillianta ideér. Där fick jag klättra ända upp i tornhuset, bläddra i underbara böcker bevarade från 1700-talet och fantisera om var ett papper skulle kunna ligga gömt. En dröm för en drömmare!

Som ni förstår har jag haft en helt underbar dag. Och den avslutas på bästa sätt, för nu skall vi gå över till grannarna och få lite  vin och tilltugg. 

Ha en trevlig helg alla mina kära vänner!❤

Snart så! Uppföljaren till "Femte Dagen" är på gång och jag längtar. 

🤪

Jag gör mycket research när jag skriver. Det är en av de roligaste delarna av arbetet. I denna roman har jag haft förmånen att återigen färdas genom historiska epoker tillsammans med modiga Ylvette. Mycket av mina förberedelser har denna gång handlat om Silverbibeln och dess historia.

Det har varit ett magiskt äventyr på många plan och jag har njutit varje steg på vägen. Nu gäller det bara att få det på pränt. Jag och Marwa förlag jobbar på att den skall se dagens ljus så snart som möjligt.  

Det underbara och mystiska omslaget har gjorts av Jonathan Amador och jag älskar det. Hoppas du också tycker om det och håller utkik efter det i bokhandeln om nångra månader. 

❤