Vad är jag?

När jag vaknar är allt svart omkring mig. Kallt och mörkt.

Men min egen värme sprider sig när jag vandrar över underlaget. Jag letar. Var är hon?

När jag är ensam är det inte så varmt. Däremot hettar det alltid till när hon dyker upp. Stilla och försiktigt trevar jag mig fram. Det ruskar under mig. Jag balanserar. Känner blåsten.

Plötsligt står hon där. Lika vacker som jag minns henne. Hon står still och ser blygt ned. Tar några trevande gracila steg mot mig. Jag bara betraktar. Väntar på hennes styrka. Jag vet att den kommer. Hon tittar upp och virvlar runt framför mig. Hennes rödgula kjol fladdrar till och dansen börjar. Jag sträcker på mig och ser mig omkring. Mitt bröst spränger av stolthet. Hon dansar med mig. Naglar fast min blick i sin. Sveper över marken, virvlar och smeker. En ljuvlig dans. Jag tar bestämda steg mot henne och sveper tag i hennes eleganta armar, stryker dem när jag för henne runt. Hon är så följsam och mina lyft kan aldrig överraska henne. Vi är gjorda för att dansa med varandra, för alltid. En hetta mellan oss driver våra kroppar i mjuka kraftfulla rörelser. Som en passionerad flamencodansös glöder hon i min famn. Musiken spelar. Ett munspel och en gitarr. Melodin är stillsam men vår dans är dramatisk och lidelsefull. Hela kvällen dansar vi. Energin tar aldrig slut så länge den där heta kärnan finns mellan oss. När den inte längre matas fram lugnar dansen ner sig. Vi stannar upp och vaggar sakta i varandras famnar. Trötta och lyckliga. Så skulle vi kunna stå och vagga i evighet. Men natten kommer, musiken har tystnat.

Och någon häller en hink vatten över oss och vi slocknar