Vi räddar inte jorden …

Om vi lyckas med att hindra klimatkrisen och all miljöförstöring så kanske vi kan rädda mänskligheten. Men i all ödmjukhet kan vi inte inbilla oss att jorden kommer att dö före oss. Jorden kommer att klara sig. Säkert enormt mycket bättre efter att vi har utplånat oss själva.

Lever vi i en Armageddon-film? Är det så att vi behöver, och kommer att, utplåna oss själva för att det äntligen skall kunna spira lycka och harmoni på denna jord? Det är omöjligt att säga, men visst är vi på god väg? Vem vet den stora planen? Kanske är vi bara skurkarna i den här katastroffilmen. Det lyckliga slutet väntar när vi är borta.

Det låter grymt och pessimistiskt. Men är det inte alltid så skurken i filmen har det? Den har sina motiv och sitt sätt att se på verkligheten. Ovetande om att den faktiskt är antagonist. Precis som vi.

Jag samtalade nyligen med en mycket klok man. Vi diskuterade naturens och djurens fantastiska anpassningsförmåga. Deras följsamma sätt att leva i balans, vare sig de vill eller inte.

”Det är endast människan som begåvats med makten att rubba sin egen balans”, sa mannen.

De där orden fastnade hos mig. Så sanna. Det är bara vi som är tillräckligt intelligenta och civiliserade att vi klarat av att förstöra balansen och harmonin med allt annat liv på denna jord. För att sluta vara skurkar kanske vi måste vända om, backa, och återgå till det enkla, det som passar ihop med resten av jorden.

För om vi skall fortsätta pressa in verkligheten i vår lilla föreställning om hur det borde vara, om vi tänker tävla om herraväldet, så kommer jorden alltid att vinna.