Svenska skärgården vackrast är!

En känsla av att med panik i bröstet försöka fånga dagen. Snart är den förbi, både dagen och sommaren. Lite motsägelsefullt att stressa fram ett lugn. Att lugnt njuta av vad varje stund har att erbjuda, utan att fara hit och dit, måste väl ändå vara det bästa.

Hur som helst planerade vi ändå att aktivt försöka fånga dagen, genom att ge oss ut i skärgården för fiske och bad. Och vi verkade inte vara de enda som insett att vi måste passa på. Skärgården vimlade av glada seglare, sportfiskare och nöjesåkare. Ljuvlig blev stunden i vår vackra skärgård. Solen sken och fram på dagen mojnade den friska morgonvinden. Det blev riktigt varmt.

Trots ynka 18 grader i vattnet tog jag ett dopp. Jag som annars kräver en mer mänsklig temperatur på ca 25 grader. Det var riktigt skönt när andningen återgick till det normala och kroppen hämtat sig från först chocken. Jag är glad att jag tog mod till mig och hoppade i. Lite aborrar och gäddor blev det också (de fick omedelbart sin frihet tillbaka). Korvgrillning på en klippa, en kopp kaffe. 

Det vackraste var trots allt solglittret i vattnet. Det finns ingenting som kan mäta sig med det. Tiden försvann och jag evighetsstirrade ut i det friska, blänkande. Paniken om att fånga dagen kändes med ens väldigt långt borta. Är det så här enkelt den fångas? Att lungt sitta på en klippa och stirra ut över vattnet? Eller att ligga på klippan och titta upp mot himlen? Även om dagen började med målet att jaga en flyende sommar, så blev jag sittande.

Jag vet inte hur man fångar en dag, men jag tror ändå att jag lyckades. Den här utflykten gjorde mig nöjd och lugn. Lycklig.

Och det är det som är mitt enda egentliga ansvar. Att göra mig själv lycklig.

😎