Blixtsnabb - som en fjäril!

Allt är relativt. Vi har alla olika referenser till hur saker bör göras och i vilken takt. Själv har jag en förmåga att sätta piskan till ryggen i tid och otid för att det skall gå fortare.

Varför då? Vad har jag bråttom till? 

Varför inte njuta av färden? Och låta den njutningen ta lite tid. Upptäcka saker på vägen, stanna till och begrunda. Fladdra lite hit och dit, som en fjäril bland blommorna. 

Det skulle se väldigt oroligt ut på våra blomsterängar om fjärilarna sköt fram i överljudshastighet. Så varför måste jag? Livet blir inte längre, och jag hinner inte leva mer, bara för att jag lever snabbare. Snarare tvärtom.

Visst låter jag klok?

 🙂

Tyvärr så är jag inte riktigt lika klok som jag låter. Det här är endast ett tillfälligt anfall av livsvisdom som oftast lyser med sin frånvaro. Därför tycker jag att det är bra att skriva ner det här. Så jag kan gå tillbaka och läsa vad jag själv har skrivit, när piskan viner igen. För det kommer den garanterat att göra. Det är ju så mycket jag vill hinna med.

Men om jag ibland låter fjärilen guida mig, tar avstickare till oväntade platser, och inte bara rusar på med min tidsplan, så kommer jag säkert att hinna minst lika mycket. Bara inte av det som jag hade tänkt mig.

Och det kanske är lika bra.