Hur jag får äkta kärlek.

Jag  börjar med att våga vara sårbar. Det är ett stort steg. Men det viktigaste. Om jag inte vågar blotta mitt oskyddade jag kan ingen älska just det. Och det är ju det oskyddade jaget som är jag på riktigt. Att våga blotta mitt sanna jag för mig själv och andra. Våga visa och tala om när jag är rädd, avundsjuk, osäker, inte förstår eller känner mig dum. Bara då kan jag ta emot äkta läkande kärlek. Risken att jag skall såras är mycket mindre än chansen att den ömtåliga situationen leder till en uppfyllande känsla av kärlek.

Våga låta andra älska mitt sanna jag.

Den jag verkligen är, med alla fel och brister. En människa som bara vill vara älskad. För det är rädslan att vara oälskad och ensam som gör att jag sätter upp murar, tar på masker och inte vågar vara mig själv fullt ut. Hur vet jag vad som är en mur eller en mask då? Jo, det är lätt att hitta murarna som stör flödet. Mina irriterade och känslosamma anklagelser av andra är till för att skydda mig från en obekväm sanning om mig själv. När jag ser det och älskar mig själv trots den obekväma sanningen, så rasar murarna och jag kan låta andra älska mig. På riktigt.

Vill du också prova, men känner dig rädd? Ta det försiktigt i början. Lossa på masken inför dem som du litar på. Ju mer kärlek du kan ta emot, desto mer motståndskraftig blir du mot dem som inte klarar av att älska. Du kommer att bli överraskad när du ser från vilket håll den verkliga kärleken egentligen kommer.