Jag säger ju att jag är förföljd av tur

Jag anser mig inte vara en särskilt känslig människa. Jovisst, gråter jag till filmer som är lyckliga eller sorgsna, men i det verkliga livet är jag nog ganska jordad. De saker som händer, de händer, oavsett om jag hetsar upp mig eller inte, så det är bäst att ta det lugnt. Men ibland kan jag bli filosofisk. Det händer oftast när jag gör något enkelt och vardagligt. Idag staplade jag ved och det är ett arbete som tillåter att tankarna svävar iväg på annat håll. Jag staplade och log för mig själv. Vilken tur jag har hela tiden! Jag tänkte på när min man upptäckte knölen i mitt bröst (jodå killar, hem och kläm på frugan nu) och vi kunde bota den i tid. Sedan tänkte jag på tiden efteråt, då jag var färdigbehandlad. Jag var på en informationsträff om bröstrekonstruktion, omgiven av kvinnor som inte hade några bröst alls kvar. Jag hade bara fått en liten grop i mitt bröst. Väl ensam inne hos läkaren berättade jag att jag skämdes lite över min fåfänga men berättade att efter operationen hade det ”sjuka” bröstet lyfts lite och nu undrade jag om de kunde lyfta det andra också, så de hamnade på samma nivå. Läkaren tyckte inte alls att jag skulle skämmas och sa att det var en enkel dagoperation som de lätt kunde göra. Så jag släppte dömandet av mig själv och lyfte det friska bröstet. Det gick jättebra. När det blev dags för återbesök, tänkte jag avboka – allt såg ju bra ut. Men läkarna envisades och till slut satt jag där i rummet igen. Läkaren berättade att den bit de tagit bort när de lyfte bröstet hade kontrollerats och man hade hittat början till cancerceller. I det friska bröstet? Ja, men vi tror att vi haft en sådan tur att vi råkade ta bort allt som var. Nu följer vi dig med mammografi, det är allt som behövs.  

Lyckan ler mot mig - igen!

Så jag fortsätter att dra till mig vänliga och varsamma lärdomar och relationer och vägrar se något annat än det strålande ljus som finns inom varje människa och situation.