När drömmen dröjer sig kvar...

Så mitt inlägg fortsätter, och även mina lovord över västra götaland. Mariestad är en pärla - deras slogan ljuger faktiskt inte. Jag fortsatte att träffa mina gamla skolkamrater och njöt av mestadels soliga dagar.

Sedan mötte jag och min man upp våra härliga söner i Göteborg och fick njuta ännu mer. Faktum är att den enda dagen vi hade tillsammans i staden var strålande vacker. Så solig och behaglig att alla sight-seeing turer var fullbokade och vi fick nöja oss med att strosa omkring i parker, fika på cafeér och vila oss i gräset. Det kan varmt rekomenderas.😎

Vi lämnade äldsta sonen i Göteborg där han skall bo några månader och begav oss hem. Det regnade hela vägen, men när man sitter i en bil gör ju inte det så mycket.

Tillbaka till jobbet och verkligheten. Ändå är det jobbet som just nu inte känns verkligt. Som om jag inte riktigt är där ännu. Jag är säker på att jag inte är ensam att ha den känslan när jag kommer tillbaka från semestern. Ungefär som att jag stannar upp innanför dörrarna på arbetsplatsen och säger för mig själv:

"Uh, okej, vad är det jag ska göra här egentligen?" Typ, minns ingenting. :)

Dock är det ofrånkomligt att man kommer in i jobbrutinerna såsmåningom, så jag ser det som en fördel om drömmen och semestern hänger kvar så länge som möjligt.

Ha en fortsatt underbar sommar!