Skrivbubblan, den ljuva!

Just nu är jag i det närmaste okontaktbar. Helst umgås jag med mina låtsasvänner på platser långt, långt borta. De besök jag motvilligt gör till verkligheten är få och och ses mest som nödvändigt ont.

Nu är det bra.

Att befinna sig mitt i en berättelse, mitt i skrivbubblan, är troligen det mest givande med att vara författare. Allt annat rörande författande, såsom publicering, marknadsföring etc. är endast bihang.

När jag dyker in i karaktärernas värld, lever deras liv, glömmer jag allt annat. Endast när magen kurrar så högt att det stör, eller när nacken värker, lyfter jag blicken och sträcker på ryggen. Åter i verkligheten tar jag mig kvickt en matbit, stretchar lederna, sticker ut huvudet genom fönstret för ett par snabba andetag frisk luft. Sedan vill jag tillbaka igen. Tillbaka till forntidens Irland, till krig, äventyr, speciella karaktärer med speciella relationer, magi. Nöjet att se mina karaktärers utveckling genom sin resa är lika givande som att se mina barn växa upp. Kanske till och med mer. Mina barn har ju inte svävat över Irlands gröna kullar, förvandlats till vargar eller helats i magiska källor.

Ja, så om ni undrar varför mina blogginlägg inte har kommit så ofta som de brukar så beror det på att jag helt enkelt varit i en annan värld ett tag. Och jag kommer att vara där så ofta som möjligt det närmaste halvåret. Vi får se hur länge det dröjer innan jag är tillbaka. På riktigt.  För även om du ser mig, även om jag vandrar gatorna här i vår verklighet, så är tankarna troligen någon annanstans. Och det är helt okej och faktiskt riktigt ljuvligt.

Life is great!

🙂