Kakdegsnarkomanen!

Ja, då var det dags igen. 

Inte att sätta igång med årets pepparkaksbak. Nej, det är dags att ställa in den andra satsen pepparkaksdeg i kylen. Sen får vi se om det blir några kakor av den.

Vi är nog alla lite svaga för pepparkaksdeg i familjen. Men jag är värst. Därför är chansen att det blir mer än tio kakor från den här fyralitersbunken inte så stor. Jag tror banne mig att jag är en pepparkaksdegsnarkoman. (Försök att säga det ordet snabbt tio gånger!)

Som hos alla missbrukare får även detta missbruk negativa konsekvenser. Den beroende (läs jag) lider under hela december månad av en viss sveda i magtrakten varvat med regelrätta knip. Risken är också stor att det av och till bildas väderspänning, som inte luktar jordgubbar precis. Slutligen drabbas missbrukaren av en slags mjuk utfyllnad kring midjan som inte går bort förrän löparsäsongen startat på allvar, dvs i april någon gång. 

Trots dessa hemska biverkningar går det alltså inte att motstå denna blandning av socker, fett och starka kryddor? Jodå, som de flesta förnekande missbrukare hävdar jag bestämt att jag visst kan motstå - jag vill bara inte. 

Nu när jag idag rört ihop den andra stora satsen deg (utan att ha några kakor kvar från den första som sattes för bara ett par veckor sedan) inser jag att jag måste skynda mig att baka upp den. Det är det enda sättet. Ju längre den står där i kylen ju mer krymper den. Nästan så att man kan misstänka att det är själva kylen som har någon slags inverkan - som en torktumlare på ylleplagg. Nåja, om jag bakar i helgen kommer den inte att ha minskat, i alla fall inte så mycket. 

Dock inser jag att det med stor sannolikhet blir en tredje sats pepparkaksdeg innan julen är här. Och den ser jag redan fram emot!

❤