Det går inte som planerat...

November är min skrivmånad. Eller borde vara. Det är då jag kan få pepp genom NaNoWriMo, vädret ber om innesittande och inget annat händer. Så rent logiskt borde min nästa romanidé bara spruta ur mig just nu.

Men icke!

Jag hittar på allt möjligt för att slippa ta tag i tidslinjer och synopsis. Inte ens att skriva en spännande scen lockar. Det går helt enkelt outhärdligt trögt. Varför? 

Ja, säg det. Det kanske beror på att jag bara längtar till min nästa resa. 100-års resan som jag och mannen skall åka på i Januari. Äventyren och sandstränderna på andra sidan jorden lockar mycket mer än de jag kan skapa på papper här hemma i höstrusket. Kanske är det sunt, men inte särskilt produktivt. 

Jag brukar alltid säga att man inte kan gå runt och vänta på inspiration, då kommer ingenting att bli skrivet. Och det är helt riktigt. Det är bara att börja att skriva, så kommer inspirationen sedan. Jag vet det så väl, och ändå kommer jag inte ur startgroparna. Segt som sirap. Tiden rinner ifrån mig. Snart har halva november gått och jag har inte skrivit hälften av det jag planerat. 

Denna helg skulle vara perfekt att verkligen ta tag i surdegen..men naturligtvis har jag lyckats planera in att resa bort och träffa goa vänner. Visserligen är det underbart med goa vänner, men är inte det här ännu ett exempel på prokrastinering? Nåja, jag får väl göra som murarn - spotta i nävarna och säga

"På måndag börjar vi!"