Lilla jag och min fantasi...

Ibland undrar jag... Finns det någon verklighet? eller är det jag skapar med min fantasi min verklighet? eller både och? Både det bara jag ser och det som andra också ser. Tankarna tar mig i besittning och såsom i mina fantasier kan jag lätt bli uppslukad ibland.

För mig är gränserna mellan verklighet och fantasi flytande. Eftersom fantasin existerar i mig och jag är verklig, så måste ju fantasin också vara verklig. Helt säkert upplevd av åtminstone en del av mig. Svindlande och eggande filosofi.

Mina tankar om tid och liv är lika filosofiska. Det förstår du som har läst mina böcker. Jag tror inte att tiden är en linje som består av då, nu och sen. Nej, det finns nog egentligen ingen tid. Allt existerar samtidigt, som ett rörligt landskap, där allt är konstant skiftande, både beroende och oberoende av varandra. 

Ibland räcker inte hjärnan till för sådana tankar och det är helt okej. Jag är ju bara en liten människa i en stor helhet och det vore konstigt om jag begrep hur allt hänger ihop. Jag känner trygghet i ovissheten. Det är inte meningen att jag ska veta. Jag ska fantisera. 

Så om du för tillfället inte kan hitta mig, har jag nog blivit uppslukad av mina fantasier. 

🤪