Lite distans, om jag får be.

I helgen som gick var jag på den klart sämsta försäljningen jag gjort någonsin. Inte en enda bok blev såld. Då kryper katastroftankarna fram. Vad håller jag på med? Varför tror jag att någon vill läsa mitt dravel? Se, så pinsamt det blir. Ingen kommer ens fram och pratar. 

Som tur var vi fyra stycken som stod på marknaden och grubblade fram den ena tänkbara förklaring efter den andra till varför ingen, trots våra breda leenden, köpte böcker. Det var för varmt. Folk bara flanerade och åt glass, hade inte ork att handla. Extremt lite folk på marknaden överhuvudtaget etc.

Det spelar ingen roll. Hade jag varit själv hade jag nog gått och dränkt mig. 

Men det är vid sådana här tillfällen jag behöver ta ett steg bakåt och få lite distans.

När jag tänker efter så var det verkligen inte rätt forum, en sporadiskt besökt loppis i solgasset. Då har jag lärt mig det. Ingen katastrof. Jag fick träffa tre andra trevliga damer i samma sits som mig. Jag passade på att njuta av solen jag också. På det stora hela var det ändå inte så tokigt. 

Dessutom är det ju inte mina böcker som gör att jorden går runt. Även om jag ibland tror det.

🙂