Jag landar med ett brak!

Så länge och intensivt som jag har gått och peppat mig inför Swedish Zombie-tävlingen så fanns det liksom inget alternativ till vinst.

Men det blev inte så. ”Själaryckaren” vann inte. F-----n, säger en del av mig och brakar ihop till en liten våt, självömkande fläck.

En annan del av mig är faktiskt innerligt glad för vinnarens skull. För är det någon som får lov att snuva mig på segern, så är det just Johanna Glembo. Den där, för mig, nästan lite mytiska tjejen som jag beundrat på avstånd under en längre tid. Hoppats att få träffa men ändå inte lyckats med än.

Vilka motstridiga känslor inom mig! Arg och ledsen med tillknycklat självförtroende. Fasen! Jag hade hoppats så mycket på det manuset. Samtidigt unnar jag Johanna detta. 

Så vad tar jag mig till som författare? När jag gnisslar tänder över min egen ”otur” och försöker låta bli att gnissla över andras ”tur”. Det bästa hade väl varit om vi båda vunnit, eller hur? Men sådana var inte reglerna och det var jag som fick backa. Det värker inombords av förnedring och bitterhet, samtidigt som min hjärna säger att det här är en bra erfarenhet. Det läker och löser sig, säger mitt positiva jag.

Och tänk, det är alltid mitt positva jag som har rätt, trots min snubblande självkänsla.

Senare, efter att tävlingsresultaten offentliggjorts och jag brakat ihop, fick jag ett meddelande från mitt förlag:

”Gratulerar!! Själaryckaren ges ut av Marwa förlag i år!”

❤

Så Grattis till mig – och Grattis till Johanna!