Muta Magikern!

November är skrivmånaden. Dels är den så mörk och tråkig att det i stort sett inte finns mycket annat att göra, dels så är det underbara NaNoWriMos månad. Det betyder att jag skall skriva så det glöder. Och visst finns intentionen där, och datorn och i viss mån även bokidén. Men i år lyser inspirationen med sin frånvaro. Kan man krysta fram en bok? Nu har jag lurat mig själv i tio dagar att jag skriver på en bok, men jag måste erkänna att det mest är osammanhängande rappakalja. Hur ska jag göra?

Jag har försökt med det mesta. Idag har jag dock nått botten tror jag. Att sjunka så lågt att jag börjar muta mig själv? Jag köpte en chokladkaka och lovade mig själv att jag skulle få en ruta för vart hundrade ord jag skrev. Sugen på choklad som jag är har det gått över förväntan och jag har klämt ur mig över tretusen ord idag.

Men kommer jag att kunna använda orden? Fortfarande känns det som om jag lurar mig själv. Som om jag ordbajsar fram en uppsats som förhoppningsvis ska imponera på läraren (i.e. jag själv). 

När jag tittar på fotobevisen på min nästan uppätna chokladkaka ser jag retsamma inspirationsord blinka åt mig i hörnet. Magikern. Som kan trolla med knäna och göra det omöjliga möjligt.

Hm, är det verkligen jag?

🤔