Vad är mina tankar om hämnd?

Roten till allt ont är att ge tillbaka. Om vi slutade att ge tillbaka skulle snart allt det onda ta slut. Hämnden är ond oavsett var den kommer ifrån. Även om man anser sig ha rätt till den. Jag säger inte att man inte får, jag säger inte ens att man inte ska. Jag säger bara att den är roten till allt ont.

Som skrivande människa anser jag att hämnden är nödvändig.

För vad vore litteraturen eller Hollywood utan hämnd? Hälften av alla filmer och böcker som gjorts för att underhålla oss skulle inte ens existera. Vad är det som gör hämnd så spännande? Vad är det som underhåller? Jo, jag tror att det är just för att vi vet att hämnd bara leder till mer ont som vi njuter av det på film eller i en bok istället. I det verkliga livet skulle det bara leda till ytterligare hämnd, andra bestraffningar eller onda ting. Och människan är så god, eller så förnuftig, att hon förstår att undvika att sätta igång det hjulet. I alla fall de flesta av oss. Men det hindrar oss inte från att drömma om det. Filmerna ger en känsla av rättskipande och vi kan lätt sätta oss in i den förorättades roll. Alla har vi någon gång upplevt något vi skulle vilja ge tillbaka för. I böcker kan vi det, och i form av karaktärer i en film. Där kan vi njuta av segerns sötma när hämnden genomförs på ett alldeles exeptionellt raffinerat sätt, så att det skapar mesta möjliga elände för måltavlan, samtidigt som hämnaren går fri och oantastlig därifrån. Är det inte så vi skulle vilja göra mot de som förorättat oss? Mer eller mindre.  

Innerst inne vet vi att det inte är rätt med hämnd. Tillfredsställelsen att ge tillbaka är lika kortvarig som själva ögonblicket då det händer. Efteråt är bara förlusten kvar, eller minnet av oförätten, och det är fortfarande bitter. Så det bästa vi kan göra för att må bra är att få bort det bittra. Gå vidare och se livet från den ljusa sidan. Om den som förorättat dig verkligen gjorde det med vilje är väl ett lyckligt liv egentligen den bästa hämnden. Och om den som förorättat dig inte gjorde det med vilje, vet han inget och du slipper leva med tanken att du sårat en oskyldig om än klantig person.