Änglar finns

Jag har ofta tänkt att om jag bara vore annorlunda skulle andra människor dras till mig. Om jag vore en bättre människa. En sådan där människa som respekterar sig själv, en som vet att hon kan lära sig något av alla människor, som skrattar åt sig själv med ömhet och värme.

Allt det låter visserligen bra. Men bara det faktum att jag finns till gör att jag förtjänar villkorslös kärlek. Det har inget med hur jag beter mig att göra. Så jag slappnar av. Bryr mig inte längre så mycket om hur jag ska bete mig. 

Och sedan jag lyft blicken från mig själv och börjat fokusera mer på andra, har rentav fantastiska människor kommit in i min närhet. Jag har börjat se alla änglar omkring mig. 

Ikväll ska jag få träffa några av de fantastiska människorna som förgyller mitt liv. Och jag ska njuta av deras änglar. Det är lite magiskt faktiskt – när man tänker på det. 

När jag tror att alla omkring mig är elaka idioter, ger jag inte änglarna en chans. När jag tror att alla jag möter är trevliga och begåvade, så drar jag till mig trevliga och begåvade människor och lockar fram deras änglar.