21. jan, 2017

Här kommer min morgon och ett recept - varsågod!

Sonen ville baka kakor. Mamman log stilla mot honom och förstod precis varför. Det var inte de färdiga kakorna som lockade, även om de i och för sig var goda, nej, det var naturligtvis smeten som blir kvar i bunken. Den som han mer än gärna slevade i sig och inte lämnade minsta spår av när han var färdig. Hon log därför att hon tyckte samma sak. Smeten var faktiskt godast.

Efter alla helgerna fanns fortfarande övervikten och enstaka godisbitar kvar i huset. Egentligen inte läge alls att baka nya kakor. Men tid tillsammans med sonen var numera sällsynt. Han var femton år och spenderade i stort sett all sin fritid framför datorn med hörlurarna på. Så när han själv kom och föreslog att de skulle göra något tillsammans, var det svårt att säga nej.

”Ok, det låter bra. Jag skall bara skriva klart här”, svarade mamman.”Du kan plocka fram receptet och ingredienserna så länge.”

När hon kom ner i köket stod redan ugnen på 225 grader och plåtarna var färdigklädda med bakplåtspapper. Mjöl, smör, socker och en påse med chokladknappar stod på bänken. Receptet låg bredvid. Chocolat chip cookies, alltså. Den godaste smeten. Mamman böjde sig och plockade fram köksmaskinen ur skåpet. Det gick så mycket lättare med knivarna i maskinen än med en slev för hand. Sonen drog med fingret längs med listan av ingredienser.

”Vaniljsocker och farinsocker också”, mumlade han.

”Ja, en himla massa socker är det”, sa mamman. Sonen log och blinkade tillbaka till henne medan han plockade fram sockersorterna.

Det var precis så att det räckte med smöret de hade hemma, 225gram. Mamman skar ner det i bitar i köksmaskinen samtidigt som sonen fyllde på med 1½ dl socker. Han hade i vaniljsocker och mamman 2 dl brun farinsocker. När mamman såg att sonen av misstag använt ett kryddmått istället för teskedsmått till vaniljsockret, skrattade hon till och visade hur ett teskedsmått såg ut. Men de tog inget mer vaniljsocker. Det var nog sött ändå så det räckte. Maskinen blandade allt och sonen hämtade två ägg som också åkte ner i smeten, tillsammans med 2 tsk bikarbonat och lite salt.

För att göra de här onyttiga kakorna lite mindre onyttiga byter jag 1 dl vetemjöl mot 1 dl rågsikt tänkte mamman och lyckades göra det utan att sonen lade märke till det. Sedan ytterligare 3 dl vetemjöl. Sist hade de i påsen med chokladknappar och blandade runt. Färdigt. Mamman klickade ut stora högar på plåtarna. Det skulle vara stora sega kakor, tyckte båda mamman och sonen, så det blev bara tio högar – fem på varje plåt. Men desto godare. Snabb som en vessla ryckte sonen till sig bunken för att inga smetrester skulle gå till spillo. Mamman hann få några smakbitar också förstås, annars är det inte rättvist.

”Mamma, nu sätter jag på en sån här modern sak som heter timer på ca 11 minuter, Ok?” Den retfulla och sarkastika tonen från sonen var tydlig. Det hade blivit ett allmänt skämt i familjen att mamman aldrig satte på någon äggklocka när hon tillagade något, med följden att vissa saker brändes vid då och då.

Hon log bara och ställde bunken i disken. ”Så bra då. Då är du ansvarig för kakorna nu, och byter plåt när den första är färdig.”

”Självklart, och provsmakar de färdiga.”

Det visade sig att kakorna blev perfekta, trots lite för lite vaniljsocker och rågsikt.

Kommentarer

21.01.2017 12:18

Anna Helgesson

Åh, de där stunderna! Värda sin vikt i guld. Sällsynta och åtråvärda. Söta som socker. ❤

21.01.2017 12:36

Ulrika

Ja, man får verkligen passa på.