Glöm Jante - tänk som Lotta!

När jag växte upp var fortfarande jantelagen djupt rotad i samhället. Och det var än värre när mina föräldrar växte upp. Då genomsyrade Jante allt man gjorde och sa – om man överhuvudtaget vågade öppna truten. Lyckligtvis börjar den attityden försvinna, men när något har varit allmängiltigt så länge tar det tid. Det skulle kunna gå mycket snabbare. Om vi, som fortfarande har lite kvar i ryggmärgen, kunde släppa taget helt. Och vi försöker. Men långt bak i huvudet finns den där rädslan att utmålas som en skrytmåns, och så tar Jante över igen.

När det går bra var det säkert någon annans förtjänst och när det går dåligt är det bara mitt fel.

Eftersom Jante sakta håller på att försvinna så har vi lärt oss att genomskåda den där martyrliknande attityden, trots att vi inte gör något åt den. Den bara finns där och är riktigt irriterande.

Skrytmånsen som vi är så rädda för är väldigt ovanlig, Men när den dyker upp agerar den precis tvärtemot Jante. När det går bra tar den all ära för sig själv och när det går dåligt skyller den ifrån sig.

Hur gör vi för att balansera fram på den sunda och konstruktiva medelvägen?

Jo, jag har en idé.

Vi lägger ut allt ansvar utanför oss själva. Lyft av det av axlarna. Sådär. Vad skönt.

Vad händer då? Vad händer om vi ser framgångar som en lyckosam gåva från någon utomstående kraft som vill oss väl? Vad händer om vi ser misstag som ren otur? Otur, som delgetts oss för att vi skall lära oss något.

Då kan vi tacka för framgångarna på ett hjärtligt och ärligt sätt, och vi behöver inte älta och piska oss själva när det inte riktigt gick som vi tänkt.

Om vi sen dekorerar den här attitydtårtan med tankar som när jag tror att allt ska gå bra öppnar jag upp för lycka, och när jag tror att allt ska gå dåligt öppnar jag upp för otur. Ja, då blir det enkelt att bädda för att det ska bli som vi tänkt och vi mår bra under tiden.

Så var inte rädd för skrytmånsen, den kommer inte att dyka upp.

Prova istället att tänka som Lotta på Bråkmakargatan:

”Det är konstigt med mig. Jag kan så mycket. Jag kan allting faktiskt. Allting- utom slalom. Men det kan ju inte vara så svårt att lära sig. Det är ju bara att svänga och vicka på stjärten hela tiden.”