Är vi älskade och trygga?

Hur vardagen än är så ger det som är vanligt en känsla av trygghet. Och det är väl skönt. Men om vi rannsakar vår trygghet – är det verkligen trygghet vi har då? Hur djupt går den? Tänk om det finns mycket mer att hämta bortom det som vi tror är trygghet. Vardagsrutiner, boende, familj, vänner och jobb. Det finns runt omkring oss och är förgängligt. Det enda som är garanterat bestående är vi själva. Är vi äkta och är vi oss själva i vår egen trygghet?

Den du verkligen är kan du varken ta på eller se i en spegel. Våga visa och tala om när du är rädd, osäker, inte förstår eller känner dig dum. Bara då kan du ta emot äkta kärlek och trygghet. Och få känna hur det känns. Jag förstår att det kan vara skrämmande och osäkert att våga visa sina svagheter öppet. Men risken att bli utskrattad och förlöjligad är liten och väl värd chansen att få ta emot kärlek när du är ditt naknaste jag. Tänk på att smärtan du bär genom ett helt liv utan äkta kärlek är så mycket större än en kort stunds obehaglighet. Det är rädslan att vara oälskad och ensam som gör att du sätter upp murar och inte vågar vara dig själv. En illusion av trygghet. Som om du i din äkta form inte skulle förtjäna kärlek och trygghet på riktigt. Men det gör du. Älskad bara för att du behöver det.

Vi har alla en längtan efter äkta kärlek – och är alla rädda för att bli ensamma och oälskade. Den här längtan och rädslan håller ibland låg profil, men påverkar oss ändå i alla de små till synes omedvetna beslut vi fattar varje dag. Om vi ändå kunde se det. Att allt vi egentligen vill ha är äkta kärlek. Att om vi kände oss fullständigt och ovillkorligt älskade, så skulle det andra runt omkring oss inte ha så stor betydelse. Som det är nu låter vi vår längtan och rädsla styra oss och vi jagar oss till utbrändhet och sammanbrott för att hinna med det oviktiga.

Jag har varit på så många möten på arbeten där man erkänner att det har gått bra för företaget och man tycker att de anställda gjort ett gott jobb...”, men vi ska inte luta oss tillbaka, vi kan bli ännu bättre och målet till nästa år....” Bla bla bla.  Vad skulle hända om vi människor helt plötsligt blev materiellt och ekonomiskt nöjda och istället använde all vår energi till att förbättra våra relationer? Den viktigaste relationen jag har är den med mig själv. Jag är ju det enda sällskap jag inte kan undvika. Är jag trygg i mig själv, är chansen att trivas med livet som helhet betydligt större.