Min dagliga meditation

Sportbehån sitter tight och känslan blir som en trigger. Nu vet kroppen vad som väntar. Jag rätar på ryggen när jag drar upp blixtlåset på träningsjackan. Idag behövs mössa och fingervantar. Och eftersom det är så tidigt på morgonen tar jag på en reflexväst. Skorna sist. Jag trampar lite i dem på stället för att riktigt sjunka på plats. När jag låser upp dörren och kliver ut på trappen är det som att stiga in i nästa modul på mitt dagschema. Nu vet jag att jag får ägna mig åt mig själv den närmaste halvtimmen. Och få en välförtjänt frukost när jag kommer tillbaka. Inget annat ska göras under den här tiden. Bara flytta den ena foten framför den andra, i lagom löptakt. Det första friska andetaget är bäst. Jag kan inte påstå att jag är någon som njuter av själva träningen. Men jag njuter av egen tid. Och det här är min egna tid. Efter några promenadsteg börjar jag jogga. Solen ligger svagt röd bakom grå molnstråk i öster. Det är inte så kallt att utandningen syns, men det är svalt och jag är glad för mössan och vantarna. Löpstegen kommer in i en rytm. Kanske borde jag vara mer i nuet och verkligen uppleva känslan i kroppen och se min omgivning. Men jag hamnar mer i sinnet. Jogginglunken hamrar fram likt ett tåg på räls och jag kan slappna av i stegen. Tankarna svävar. Jag tänker aldrig på vad jag ska göra sen eller allt som skall ordnas under dagen. Nej, nu är tid för fantasi. Jag släpper tanken fri. Den får göra som den vill. Oftast dyker det upp bokideér eller lösningar på problem jag har när jag ska skriva. Eller så sticker tankarna iväg till en dröm jag hade under natten. Hur var det nu? Ja, just det. Det var så drömmen slutade.

Jag är tillbaka hemma alldeles för snart. Hade egentligen inte hunnit få den där bokideén riktigt klart för mig än. Vid trappen stannar jag och fäller överkroppen framåt i den förhatliga men nödvändiga stretchen. Hoppas jag inte hinner glömma det jag tänkte på innan jag får tag på papper och penna.