Vänförälskelse och wasabiglass

I går drack jag gravöl(eller snarare gravvin) med min fina vän Zara. Jag skulle ta med de sista sakerna jag lämnat kvar på ZoULFishSpa sedan hon tog över firman helt. Efter mer än fem år tillsammans, nästan som ett strävsamt gift par, har vi hunnit samla många minnen. Det blev lite tårar, lite skratt och mycket vin.

Det var när jag första gången mötte henne som jag på allvar begrep att jag har en speciell förmåga att dra till mig begåvade och älskvärda människor. Fina, älskade Zara. Hon har lärt mig så mycket. Hon har lärt mig att vara snäll. Hon har en orubblig tro på godheten hos människor. Det beundrar jag. Att jorden är en god plats och att livet är en kärleksfull resa. Genom åren har jag inte fått annat än förståelse och respekt från henne. Hon är så skör och stark på samma gång. Vi har inte varit osams en enda gång. Inte ens då vi inredde lokalerna, eller när hon ensam fick kämpa på under min sjukdom, eller efter min cancersjukdom, då jag avslöjade att jag inte hade lust att driva företag längre. Att känna sig älskad är att våga vara sig själv och tala om vad man vill, utan att vara rädd för att det skall bli konflikter eller obehag. Att älska är att vilja någons lycka, utan tanke på sig själv.

Vad som än händer med företaget tror jag ändå syftet var att jag och Zara skulle träffas. Det var det viktigaste. Vi har båda växt och lärt oss massor av varandra, med ett stadigt golv av kärlek och respekt att stå på. Det gör oss modiga och nyfikna på nya saker. Det som sker när vi träffas är magiskt. Energin ökar hos oss båda. Ingenting är omöjligt. Att pröva nya saker är inte läskigt, utan kan vara både roligt och härligt. Som wasabiglassen vi provade innan vi skildes åt igår. Den var inte läskig – bara god.

http://zoulfishspa.se/